dahlmaria.blogg.se

 

Att skola in ett barn på förskola var mer känslosamt än vad jag någonsin kunde ana. Jag har hört alla andra beskriva sina känslor men inte riktigt tagit de till mig då jag inte kunde förstå vad de var som väntade. 

 

Idag var det Esthers andra dag på inskolningen och mammakänslorna är något mer kontrollerade än under gårdagen då Esther avslutade dagen med att slå vält på en stol och slog sig så häftigt att de kom blod från både näsa och mun. Det var en stor gråt och blodfest innan jag lyckades lugna ner henne och vi begav oss hemåt igen. Ingen bra start för någon av oss. Resten av dagen igår var sedan fylld av så mycket känslor att jag är glad som har en så stabil man som jag har som kan hålla ner mig på jorden och faktiskt prata sansat och vettigt med mig. Jag vet ju att detta är en stor prövning och bara en övergångsperiod men jag kan inte rå för mina känslor och låter de ta överhand hela tiden.

 

Men imorgon och på torsdag ska jag också vara med och först på fredag kommer hon att själv vara på plats 9-14. Ska bli spännande (läs: förfärligt) att lämna av henne och se hur de går. 

 

Vi ska klara oss genom detta Esther och jag, hon är en modig och stark liten tjej. Värre är det nog för hennes mamma.